(Dutch pronunciation:c. 1525 - 9 September 1569) was a Flemish Renaissance painter and printmaker known for his landscapes and peasant scenes (Genre Painting). He is sometimes referred to as "Peasant Bruegel" to distinguish him from other members of the Brueghel dynasty, but is also the one generally meant when the context does not make clear which "Bruegel" is being referred to. From 1559 he dropped the 'h' from his name and started signing his paintings as Bruegel.
There are records that he was born in Breda, Netherlands, but it is uncertain whether the Dutch town of Breda or the Belgian town of Bree, called Breda in Latin, is meant. He was an apprentice of Pieter Coecke van Aelst, whose daughter Mayken he later married. He spent some time in France and Italy, and then went to Antwerp, where in 1551 he was accepted as a master in the painter's guild. He traveled to Italy soon after, and then returned to Antwerp before settling in Brussels permanently 10 years later. He received the nickname 'Peasant Bruegel' or 'Bruegel the Peasant' for his alleged practice of dressing up like a peasant in order to mingle at weddings and other celebrations, thereby gaining inspiration and authentic details for his genre paintings. He died in Brussels on 9 September 1569 and was buried in the Kapellekerk. He was the father of Pieter Brueghel the Younger and Jan Brueghel the Elder. Both became painters, but as they were very young children when their father died, it is believed neither received any training from him. Related Paintings of Pieter Bruegel the Elder :. | Volkszahlung zu Bethlehem | The Cripples | The Tower of Babel | The Sermon of St John the Baptist | The Tower of Babel | Related Artists:
Jan Veth (18 May 1864 Dordrecht - 1 July 1925 Amsterdam), was a Dutch painter, poet, art critic and university lecturer.
Jan Veth was the son of Gerradus Huibert Veth, a Dordrecht iron merchant and liberal politician, and Anna Cornelia Giltay. On his mother's side he descended from the Dordrecht painter family of Van Strij (his mother was a granddaughter of Jacob van Strij). He married Anna Dorothea Dirks on 10 August 1888, from which marriage came five children.
Veth received his art education at the Rijksakademie voor Beeldende Kunsten in Amsterdam. With several of his fellow students he founded the St. Luke group. From 1885 he worked with the painter Anton Mauve in Laren. After his marriage in 1888 he settled in Bussum.
Jan Veth is especially noted as a portrait painter. Amongst his sitters were Max Liebermann, Lambertus Zijl, Frank van der Goes, Antoon Derkinderen and other contemporaries including various fellow painters.
In addition he was a well-known poet, belonging to the Eighties movement and publishing work in the De Nieuwe Gids. He designed the cover for "De Kleine Johannes", a book written by his friend, Frederik van Eeden, contributing to the development of book-art in Holland.
As Professor Extraordinary in History of Art and Aesthetics, he was associated with the Rijksakademie voor Beeldende Kunsten in Amsterdam.
Domenico Feti1589-1625
Italian
Domenico Feti Locations
Italian painter. Court painter to the Gonzaga family in Mantua, Feti was influenced by the chiaroscuro technique of Caravaggio. His later works, such as Melancholia (Louvre), belong, in their use of color, to the Venetian tradition.
georg engelhardt schroderGeorg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare.
Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier.
Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst.
När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet.
Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.